Jag har inte nämnt att jag besökte Distant worlds i konserthuset under juni. Det mest synd var att min kamera dog, jag kunde inte filma eller ta kort. Jag använde min telefon och minnet tog slut plus den har en förfärlig kamera på också. Men jag började att darra och fick gåshud av glädje. Det var en av de bästa stunderna i mitt liv som kommer alltid att finnas inom mig. Satt och grät av så himla mkt glädje och jag kände en sån känsla som lyfte upp hela min bröstkorg. Det där mina damer och herrar... det var sann glädje.

Jag satt till höger på andra balkongen på de första stolarna.